WOC long final (23/08/2009)

83 min 48 sek
9:a, 6:22 efter Simone. Innan loppet kände jag mig osäker på min fysiska status efter att ha varit helt under isen efter stafetten. Men när jag värmde upp så kändes kroppen ändå ganska OK, om inte jättepigg så var den i alla fall inte seg som dagen innan. Jag började bra, egentligen riktigt bra utan att vara medveten om det. Enligt sträcktiderna låg jag på andra plats fram till 49min av loppet. Jag tog rätt vägval och genomförde bra alla tre långsträckorna. Så första delen av banan i den vita storskogen gick nästan utan misstag, utan att jag upplevde att jag sprang överdrivet fort. När vi började närma oss arenan så blev det annorlunda terräng, halvöppna gulgröna ytor och tyvärr så blev jag mer osäker och började småbomma. På en äng såg jag antagligen Helena Jansson en bit framför mig, hon startade 4min före och som minst var hon ca 50s före men jag tänkte aldrig på att det kunde varit Helena. Vid arena-passeringen sa speakern att jag ledde men jag tänkte bara att jag skulle skärpa till mig och orientera ordentligt på sista slingan, då var det mindre än 2km kvar. Jag visste att de flesta som var medaljkandidater startade efter mig. Jag blev definitivt inte nervös men antagligen gjorde tröttheten att jag tappade flytet. Tyvärr genomförde jag sista slingan katastrofalt dåligt. Var lite osäker till 23:an (ca 30s miss, låg ändå fortfarande på 4:e plats enligt sträcktiderna) och sen drog jag för långt ner och vänster till 24:an (ca 1,5min miss, var 6:a enligt sträcktiderna där). Jag förlitade mig för mycket på att jag skulle kunna se en kant på ett grönområde i den halvöppna terrängen och när jag inte såg den så tolkade jag hödkurvorna fel. En plats bland 6 bästa försvann sen med dagens strörsta miss vid 26:e, näst sista kontrollen, som var bara 200m från arenan. Där kunde en kameraman spela in mitt letande, i ca 2min! Jag var för högt upp i sluttningen. Såg bara massa sten och småbranter men inte kontrollen. Precis när jag fick syn på den kom Dana och Hausken ikapp mig. Dana startade 4min efter mig.
Det var riktigt surt att sabba till ett så bra lopp på det här viset. Var tvungen att gå på doipingkontroll och där satt jag och smågrinade och var besviken på att jag inte klarade av att hålla ihop orienteringen hela loppet. Blir fortfarande ledsen när jag tänker på långdistansfinalen men samtidigt vet jag att jag äntligen har kapacitet att ta en individuell medalj på VM, något som aldrig var aktuellt förut. Sä när jag kom hem från VM var jag direkt sugen på att kolla på kartor från Trondheim och lovade mig själv att träna ännu mer och bättre inför nästa år.